Hållbar utveckling

Jag vet inte till vem jag försöker skriva, om vad eller varför.
Jag vet inte till vem jag försöker kommunicera, om vad eller varför.
Jag vet inte för vem jag skrattar så hackigt och intensivt, om vad eller varför.
Jag vet inte för vem jag knäpper kort som ska "tala", som man säger, tala om vad, exakt? eller varför.
Jag vet inte för vem jag försöker vara något, vad jag är eller varför. Eller hur.

Det som var menat att vara en avlastningsyta, diskbänk för enzymer att fräta och äta sig mätta på, har på ett sätt trubbats av och på ett annat sätt blivit mer lockande. Jag vet inte om ni läser detta, mamma och pappa, men jag vet att ni inte skulle säga det till mig, för det är av respekt. Av respekt låter ni mig vara jag och av respekt får jag ha mitt andra rum här ute på internet och ni kan se men inte röra. Jag är glad för det. För att det är så. Av respekt kommer ni också kunna fortsätta läsa i hemlighet, för evigt och alltid om mina drömmar (som ni annars inte hör mycket av) och om mitt insideliv som jag, kamouflerat, kastar ut i rymden.
Kastar bort?
Inte tar upp vid middagsbordet.
Det kanske verkar som om jag har en publik, det kanske låter som om jag riktar mina ord till någon eller en liten grupp av människor men egentligen är här mycket mer ensamt än i mitt egna, tomma rum. Eko-eko-ko-ko. Det är så himla tomt och jag känner på mig att ögon som inte är behöriga är ögon som är här. Öron som inte är behöriga är öron som är här.

Jag vet inte till vem jag försöker skriva, om vad eller varför. 
Jag orkar inte hålla igen samtidigt som det är utifrån sömmarna spräcks och tiden fläks upp av okända händer. (Jag minns andra händer som rörde och förförde och presenning och odefinierbara fläktar av andhämtning mot halsen och lyckorus och andra rus och schlagerhat. Men det är ingenting sådant som nu gör mig sprucken. Bara det att minnena förlorat näringsvärde och nu är mer av opersonliga vykort än någonting annat.) Jag vet inte vad som känns, vad som borde kännas och varför. Jag vet inte vad det är att leva i HARMONI, fucking harmoni, hur man gör det eller varför.
Jag är så jävla jävla jävla stressad och fixar snart inte. Och det har inte ens börjat på riktigt ännu. Det som dock har börjat är ett dumt himla snoozande på min väckarklocka redan kvällen innan jag ska stiga upp. Klockan ett på natten och var tionde minut därifrån. Klockan ett på natten och var tionde minut därifrån.

Jag ber om ursäkt för ett tomt inlägg. Det borde jag ha gjort redan innan, men jag kunde omöjligt veta vad det skulle bli, till vem eller varför. Eller hur?