Man kan även säga en slags säker januaritjugohundratolvsdoomsday. Den kommer aldrig åter och ganska skönt är väl det. Jag har ingenting att säga i den här jävla anslagstavlan av åsikter som inte är åsikter och tankar som bara ekar klockrent innanför mina främre och bakre skallben. Jag skulle ju kunna skriva om en röd politik eller propagera för vegetarianism eller skriva en låt (haha) eller bara engagera mig i samhällsfrågor. Det som jag tycker att jag gör på det allmänna planet helt okej mycket men som liksom inte tar sig genom bloggers censurväggar. Mina mentala väggar, med hälsningar från blogger, vill säga. Lyssnar på radioprogram och tittar på tevenyheter och blir arg över hur lättpåverkade vi är och ser film om zeitgeist och ändrar livsåskådning och funderar varje dag på vilken religion jag tillhör eller kanske vilken religion jag borde tillhöra. Ganska stora frågor som kräver ännu större svar men VAR ÄR SVAREN.
Jo! Jag vet! Idé idé idé. Jag läser boken 1984 (George Orwell), inte nu, utan fortfarande. Den har pågått sakta men säkert framåt inåt vidare sedan hösten och jag som normalt sett läser någorlunda fort har verkligen behövt få tårade ögon av frånvarande blinkningar i denna. Men ack vad jag tycker den är bra. Fantastiskt bra och fascinerande och lite skrämmande också. Jag tänkte inte ens gå in på handlingen men berättar gärna om hur jag idag, på fyra sidor text i storlek tio, typ/snitt times new roman, övertygades om hur stormakter formar människor och hur KRIG är samma sak som FRED i stora sammanhang. I dessa sammanhang, men även idag och hur vi egentligen inte vet om saker vi tror att vi har så kontrollerade.
Jag tittade på en repris av Den Övervakade Skolan för någon dag sedan där hela, nästan hela, teveprogrammet är filmar genom skolans övervakningskameror. Ett perspektiv som glöms bort genom medvetenhet av att de finns där. Men eleverna på skolan som uppenbarligen och enligt alla sociala regler informerats om att de nu kommer bli filmade i, säg, tre månader eller sex månader möjligtvis, glömmer bort dem. Ovisshet blir en annans kunskap. Vilket också slår ett slag för slagorden i 1984. Boken utan bokstäver men med ord. Bilda er en egen uppfattning, snälla. Eller skriv något argt om boken. Jag vill, lika mycket som ur min egen mun, höra åsikter och tankar. Nästan hellre ifrån er än mig, input vs output - vi känner till systemet.
Jag skulle hellre bli förnedrad av en gladiator i tangakalsong än att omvandlas en meningslös intetsägande okarismatisk person utan fantasi. Och det värsta är att jag i nuläget dels känner mig som gladiatorn utan muskler och dels som den som inte ens minns mina starkaste ansiktsigenkänningsdrag sedan senaste gången jag mötte min egen blick i spegeln. 1984 låter mig inte bli mer människa, men jag blir i alla fall en annan.
haha "förnedrad av en gladiator i tangakalsong"
SvaraRaderajag tyckte om 1984 , den är ju väldigt aktuell nu med eller vad man ska säga. det enda negativa för mig är att jag , när jag tänker tillbaka på den , ser filmscener istället för det jag såg när jag läste boken. allt är som bortblåst. såg filmen efter jag läste boken så det är väl därför
1984 är minst sagt aktuell. att en dystopi som denna som dessutom skrevs i framtidsperspektiv, men som nu ger mig en bild av ett århundrade och årtal som var för länge sedan, men som trots alla dessa parametrar om tid och rum ger en sådana märken. det är sällan jag upplever någonting sådant.
Raderaoch hm, ja, nej, jag tro inte jag vill se filmen. bilderna av mina bilder, de som bildas för alla när man läser, räcker nog. åtminstone för ett tag framöver.