torsdag 8 mars 2012

Obscen; salig

Det börjar med att det blir ett knappnålsstort sug innanför, bakom naveln. Sedan hugger en tändstickseld från den punkten upp i lodrät sicksacklinje till en okänd punkt i bröstkorgen. Ungefär sju centimeter nedanför halsgropen - där slutar sömmen som flätar oss samman. Sömmen som fållar och håller mig spikrak samtidigt som ingenting annat än fosterposition känns naturligt. Det orsakar en inandning så hastig så oplanerad så överraskande så okontrollerbar! Anandamid-inhalator räddar mig inte ur en påtvingad enmanspsykos och jag är kanske mer ångestladdad (plussida/minussida) än du sa; den där gången, än du skrev; den där gången, men jag är i vissa fall den lyckligaste människan på jorden och jag svävar högre än både dig och all koagulerad vinterfukt kring alptopparna tillsammans. Det får mig att andas som en plogbil som ett lokomotiv som ett dragspel vars enda bränsle (och motpol) till ljudet är nitrogen 78,1%, oxygen 20,9%, argon 0,9% & vatten och andra gaser 0,1%. Det får mig att inte stänga ögonlock. Att inte vilja vakna i morgon. Att inte vilja lämna min   o b s c e n a   s a l i g h e t   .
Jag är PRESENS.

2 kommentarer: