Koffeinklappning

Tinningsvärk hindrade mig inte från att övertalas in i syskonspinning, en svettig sadel är bokad och äntligen börjar det hälsosamma livet som kommer ta slut lika fort. Men hälsosamt är mitt liv ändå, lycklig är jag inombords, utombords och jag blickar mot en vecka som kommer bli  b r a .
Funderandes över vad Tengo håller på med (vad håller Tengo på med?) och på om jag borde byta profilbild på en facebook som blir allt mer intetsägande och ointressant sitter jag i solen, på gården, och andas in den första lediga elvadagarsperioden på nästan två kvartsår.

När jag spänner käken undrar jag om det bildas linjer eller om de nu, som alltid förr, hemlighålls. Gömmer sig. Smiter. När jag tar fram kameran funderar jag på hur i hela det alltid blir samma vinkel, alltid samma dekadansljus och försök-till-fejkknotter. Jag funderade på det då jag bet ihop käken tio gånger i minuten där hos dig och jag funderar på det fortfarande. Tänker mig att fyra dagar räcker för att tvinga bort (fram) skuggan en smula men fyra dagar räcker aldrig och smulor är visst det enda jag äter. Kanderat liv.

Jag släpper efter och ångrar mig lite sedan för jag lurar mig själv. Jag inbillar mig blixtar från Tokyohimlen då fingrarna rör och ibland önskar jag att Aomame bara skulle sluta skicka blandade signaler, ord och kroppsspråk som jag inte förstår mig på. Som ingen utan erfarenhet förstår sig på. De höll handen en gång för länge sedan, typ samma sak hände igen. Kommer det hända igen? Jag tror jag vill att det ska göra det, men vi måste i så fall byta strategi. Och det måste bli handhållning och inte bara värmande, japanska flyktiga sommarantydningar.

Stormande åskväder, blixtar mot kal kall hud och smattrande fönsterbläck. Regn, vatten, vilken outtömlig vattenreservoar jag är. Jag kommer utveckla gälar vid behov och fenor som livsstil, jag kommer spänna käken lite extra, hålla andan över hela Höga Kusten-bron. Jag ska leva på vatten. Jag ska leva i vatten. Jag ska fan bada badkar inatt.