Exklamationer

Tillsammans med Laleh på P3s reprissändningar och med sol i det ansikte som snartsnart liknar en djungeldrottnings (lite smutsig lite brun lite nött och slitet av lianlekar) har jag några saker att berätta.

1, 

Om Frankrike

Jag har insett - efter att jag tänkt och tänkt och längtat tillbaka lika mycket och hårt varje gång jag försökt skriva om mina (& våra) tio dagar - att jag förstått att jag inte kommer kunna sammanfatta Frankrike i pedagogiska inlägg uppdelade i till exempel ditresan, första halvan, andra halvan, resten, hemresan och så vidare. Jag kommer i många månader dra paralleller och tänka på parkhäng och vitt vin och snubblande på franska verbändelser, ordhändelser, och jag kommer aldrig plocka bort de nya uttrycken ur mitt vokabulär. Pierre-arg. Just nu är jag allt ifrån Pierre-arg, men jag känner mig lite sorgsen i hjärtat över att alla svenska hus är så fula och att här pussas man inte på kinden.

Jag reste med fjorton andra bland-åldringar från samma stad för att bo i värdfamiljer och för att känna på den franska kulturen, det franska språket, den franska luften som alltid lika fantastiskt kändes både mer öppen och närmare inpå. Kakburkar och underklädesförsäljning och flyt när det kommer till stipendium gjorde att vi en fredagkväll kunde ta nattbuss tills Stockholm, flyg till Paris & efter många törstiga väntetimmar tåg till Nantes där vi stannade upp för att leva ett nytt liv lite. 

Det var tio tokintensiva dagar med hundra nya upplevelser varje dag så som middagar, BBQ med främlingar, nattshopping, båtresor, fiskebyar, vita baddräktslinjer, Atlanten, konversationer om allt mellan svenska jordgubbar och politik, sagoskogspromenader, Daft Punk, Pulp Fiction, vingårdar, stekheta minibussturer, slott och museum, skola och fritid, bara en dags användande av paraply, kramar och hemligheter som både skapades och avslöjades. Addera även så många kryddsorter du känner till, där har du essensen av la belle France.

2,

Om Kärleksläget (kärlekslägret?)

Det snurrar i min skalle. Det uppenbarades att det där första ruset första kärleken på riktigt första sveket och köttkniv i hjärtat lämnar pulserande extraådror som TYDLIGEN lätt väcks upp igen. Inte kärleksbubblet utan ångesten som kom där efter och kanske var klassfesten inte rätt att gå på och vara ung&dum på igårnatt för då blir man sådär ung&dum överallt annars också. 

PUSSELBITAR, fortfarande, i huvudet. Detta säger jag nu:

Skojade du då du sa att ¡fan jag vill träffa dig! jag förstår mig inte på din färgglada (fuck färgglad) humor din ironi eller är det kanske ärligt om det är ärligt vill jag ju också bara ses för att prata inte prata gamla tider men prata om nuet och framtiden (kommande veckan, då i alla fall) och bara vara men jag vill inte ligga i ett tält för jag kommer inte kunna tänka på elektroniska beats och snygga artister i så fall för vad är grejen, men du tar upp allt mitt fokus just nu. Dö, vill jag att de extrema känslopikarna ska göra, och träffa dig och säga ¡hej kladdas läppstiftet fortfarande haha nej självklart inte det förstår ju till och med jag att det inte gör haha nu pratar vi om gamla tider jag smsar på låtsas och blir nervös och sedan är det hejdå och förhoppningsvis ett bättre farväl än förra gången!

Förra gångens farväl blev ju inte helt ok.

Detta är otroligt ointressant för er att läsa, men kanske är huvudsaken att jag får formulera mig för att veta hur jag _inte_ ska säga i eftermiddag då jag förmodligen kommer få ett telefonsamtal. Telefonsamtalet. Hur mycket jag än vill får jag inte vara spontan, för jag kommer inte klara reprisursäkter igen. (Fuck reprisursäkter också, för den delen, inte ens Institutet i P3 kan visa upp nytt material längre.)

3,

Om Biljetten

För nu, trumvirvel och basklavar och sena nätter med bubbel eller äcklig öl, har jag bokat och köpt biljetten till EMMABODA. Jag längtar och dansar till Crystal Castles och alla de andra och hoppas på bildminnen (bildbevis) och hes röst på tåget hem den tjugonionde juli. Det känns sådär som om, trots krångel som i punkt nummer 2, att jag faktiskt står lite på tå. 

Ses vi där?