21.12.11

Här kommer elva sekvenser saknad av Paris, i svartvitt förstås. För svart och vitt är Paris och de gotiska fasaderna gör sig tusen gånger bättre så. Elva stycken att. Elva anledningar att resa tillbaka.

Att ha en utsikt över takåsarna i Montmartre.

Att äta frukost på caféer som inte har någon vägg mellan ute- och inomhusserveringen, och att man som två och två alltid sitter på rad.

Att besöka sin favoritbokhandel och köpa de allra finaste skoltillbehören man kan tänka sig. Till exempel ett räkneblock med svarta, hårda pärmar och fransk stämpel och reservoarpennor med billigt, vattnigt bläck.

Att kaffekopparna är som soppskålar och att brödet ger en skavsår i gommen när man gör sitt bästa för att tugga.

Att man kan stöta på en musikfestival som just idag firar jubileum, en fest som magiskt bara trollas fram och på kvällen är alla arrondissemang involverade.

Att det inte spelar någon roll att man ser ut som ett fågelbo eller snurrar i cirklar på suddiga bilder.

Att man kan sitta och titta på människor som går stressat fram, men ser lyckliga ut. 

Att middagarna aldrig äts innan klockan tio, som tidigast.

Att man kan snubbla på en DJ med rökmaskin runt gathörnet. 

Att människor får vara människor och trängas bland eldar om man vill, men att man även (som en barsk madame i huset över gatan från vårt rum) kan smälla igen sina fönsterluckor och muttra merde och efter det bara mötas av omsorgsfulla, leende blickar.

Att natten aldrig tar slut. Och att även om morgondagen spenderas på ett flygplan hemåt kommer man alltid kunna dra dofterna av Paris ur kläderna när man packar upp väskan.