Et toi?

SITTER med Poupée De Cire, Puopée De Son i öronen och tittar ut mot min lilla värld utanför fönstret och på se stora snöflingorna som vissa kallar april-överraskningar. Jag känner mig som världens bästa upptäcktsresande, som om jag ska kasta mig i lianer ut från mitt rum och som om jag inte bryr mig riktigt om var jag hamnar. Det är den tjugoförsta i månaden och jag ska snart duscha för att sedan åka bort på finmiddag (inklusive finkläder inklusive värdinnegåva inklusive lång kortspelskväll), min stad är florsockervit och jag har bara druckit kaffe tills nu. Även om nu är bara några timmar efter att jag vaknade. Men, att sova bort dagen som normalt sett är ångestladdat blev idag det enda rätta och jag har bra hållning framför mitt internet.

LEKER med filmredigeringseffekter och med musik som bryter stämningen, har just insett att ett nytt universum öppnade sig i samband med att green screen-effekten visade sig för mig. Tänk, det tog tre år för mig att förstå det. Och nu är jag som fastkedjad framför skärmen och det spelar ingen roll att halva skärmen blir havsfärgad eller stjärnmönstrad eftersom det faktiskt blir, faktiskt blir, och ja. Hittade en ask som inte alls är naturprodukt vad jag vet, men som ändå fick ta på sig den rollen. Den enda av mina, vänta, nio olika försök att få till en slags kontrast till det gröna fältet som faktiskt blev helt okej. Resulterade i en historielös kortkortfilm som mest spelar lär-mig-allt-om-en-sak-rollen. En början på någonting kanske, kanske en inledning till morgondagens äventyr?

ÖVERRASKAS av Ne Me Quitte Pas och vilka otroligt många minnen den bär med sig.
BOKAR tågbiljetter till äventyr i maj och till andra saker som än så länge mest är drömmar jag inte är helt säker på.
LÄNGTAR som sjutton till Frankrike. Som sjutton. Men jag vet att allt händer i maj, allt händer i maj och allt händer i maj och förhoppningsvis har dessa sockerbitar av kyla slutat krossa alla sköra vårblommor som härdar och kämpar sig ur asfalten för att de också slåss om en del solljus. Som min stad, min himmel, vår himmel, inte erbjuder dem. Ett Frankrike känns ganska fint just nu. Ett språk en croissant en passande spellista. En som den jag nu hör.

MÅLAR ögonen och dansar ensam till A Bicyclette, sluter dem sedan och bara är. Är lycklig. Jag är lycklig.