tisdag 17 april 2012

I stället för plugg


10 kommentarer:

  1. Haha, jösses vad jag känner igen mig i det här.

    SvaraRadera
  2. du är väldigt fin. /anonym

    SvaraRadera
    Svar
    1. du är väldigt anonym.
      tack.

      Radera
    2. ja, det är det som är grejen med att vara anonym - att vara anonym. /anonym

      Radera
    3. det är så de säger.
      får du en minikick av att vara just det, anonym? jag får en kick av att inte vara det även om jag borde ta vara på chansen att vara 0 ingenting ingenstans någon gång ibland. mer än jag gör.

      Radera
  3. nja, en kick får jag nog inte. tycker det bara är lite mysigt att kunna ge en komplimang utan ansikte. eller okej, lite spännande är det.
    testa det. /anonym

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo, testat har jag. testar gör jag.
      det är ett slags äventyr.
      och ibland är de anonyma komplimangerna de mest värda.
      mystiken liksom lyfter det hela några nivåer.

      Radera
    2. precis så. så fint beskrivet.
      nu skall jag ta min anonymitet och gå. /anonym.

      Radera
    3. fast vem är mest anonym egentligen?
      att vara anonym kan jag vara offentligt på gatan, på facebook eller vart jag än vill ta det. på fest eller ensam på mitt rum. om "att vara anonym" endast skulle stå för en slags pseudonym skulle det ju inte riktigt vara samma sak som det är just nu.
      kanske har jag varit anonym sedan första inlägget här? och, är det mer mystiskt än att vara 100% anonym-anonym?
      anonym vs anonym-anonym och min feber tillåter mig inte att fortsätta på den tanken. kanske en annan gång.
      tack, och

      rebecka. (rebecka?)

      Radera