Idétorkan

Detta är ett rop på hjälp.
Det tog mig lång tid att återhämta mig från 4 gånger 15 minuters sömn som var vad tåget hem från huvudstaden kunde erbjuda mig (uträknat: 34h - 4x15min = totalt 33h vaken och uppmärksam tid). Efter det åkte jag nästan direkt på en kurs om fred och jag känner mig lite annorlunda, lite mer kapabel att driva någonting framåt. Bara en gång tänkte jag på allt här hemma och på hur mitt schema är som ryan airs flygplan alltid är, fullt. Saker står på kö, vilar på hälarna men vägrar akta sig för vassa frihetsarmbågar, men jag har märkt en känsla, ett uns, av liv och ett sug av att skapa någonting. Nu har jag duschat, sovit ut och vilat sinnena, och de har ännu inte dött av plågsamma kompendium. Dags för en aning mänsklighet, för sockerdricka i fingrarna.

Det jag behöver är ett projekt. Någonting att göra med händerna och med kärlek, något som resulterar i det som spelar roll. Jag behöver mina små uppdrag, personliga måsten och krav på en deadline som ingen annan satt än jag. En sysselsättning som innebär kreativitet och inte är någon man sagt åt mig att färdigställa. 

Men var är min fantasi?

Jag vill ha analogt foto, jag vill göra någonting som berättar historier. Jag vill öppna kuvert och hemliga paket, jag vill slå in dem och skicka dem vidare. Men jag vet inte vad det är jag har som mål. Vad jag vill knyta mitt engagemang till. Jag vill bubbla. Klickar mig genom fubiz och stumbleupon och gudvetvilka hemsidor. Bläddrar analog sida upp och ned. Önskar jag visste, önskar saker var givna. Men jag behöver annan input, mänsklig input kanske. 

Tankar tankar, bättre än all etanol i världen.

Jag tar tacksamt emot post, idéer eller tillsvidare-valnötter med honung.