Att veta att om sju dagar måste jag ha bestämt mig, fattat kloka men lyckliga beslut om min framtid, måste vara så himla jobbigt och även sugande spännande. En kär vän sitter på andra sidan en skärm och står just nu i valet och balanserar på den där tunna piedestalen och var han ramlar ner kommer avgöra åtminstone ett helt år av hans liv som ung. Och nu blir ju jag ett asplöv! Jag har tusen framtidsdrömmar och i och med vänners sista-minuten-panik återuppväcks mitt första-sekunden-listskapande. Punkt nummer ett på listan är staden med två versaler.
Jag har tre historier att berätta idag, på temat listor och på temat universitet och på temat framtiden.
New York.
Stor stad, stor park, stort hjärta, stora bilar, stora människor, stora tankar, stora hus. Mitt första besök var våren tvåtusenåtta. Det var närmare trettio grader varmt. En lätt bris stöttade mig på väg mot det lilla hålet i väggen ur vilket jag fick min bagel och kaffe och världens största, gröna äpple som var vad hotellet frukosterbjöd. Mer än tillräckligt, mer än romantiskt. Konsumerade dessa tre standarddelar i Union Square Park och jag slickade i mig sol som färskost även fast klockan på högerarmen visade en bisarr jetlag-tid.
Under dagarna hette glasögonen Promenader Coney Island Central Park Katz Delicatessen Staten Island Sol Nätter Strand Jazz Lincoln Center Ekorrar Union Square Chelsea Släkt Meatpacking District Gramercy Tavern Biografer MoMA & & &. Att landa en bit utanför med den famljära skylinen under sig i solnedgången är otroligt mäktigt, att vandra mellan skyskrapor är lika imponerande men mest överväldigande är det att vakna upp morgon efter morgon på samma plats och varje ny dag känna att jag är lyckligast i världen.
Jag hann med fyra böcker på plats, varav en av dem är en favorit bland favoriterna som köpter i andra hand just där. Jag var på vakt för runt varje gathörn kunde jag ju stöta på nya upplevelser, nya människor, och jag ville inte missa en sekund. Celloorkestrar och jazzband spelade i parkerna (i lugnet från trafik och viktig hyperaktiv överarbetstid) och cykeluthyrningskillar med en miljon berättelser i sina rockärmar berättade dem och delade ut de obligatoriska titanlåsen. Jag hann med att träffa avlägsna släktingar, som än dock står mig så nära. Jag föll i REA-fällor och in i min framtid, än idag drömmer jag om tunnelbaneljudet, om trånga hotellrum och om en Brooklynaccent som sprider splitter glädje över det mesta.
Kapitel 2, andra person singular:
Film.
Hör samman med kapitel 1 (se ovan) och NYFA och allt möjligt annat spännande. Känslan av att få ett "ja, du är välkommen" måste vara en av de mäktigaste och du håller med. Du ser det vita ljuset, det röda ljuset, det blå / gröna / gula. Det bildar färgfält och du skrattar kanske, du gråter kanske och förhoppningsvis ställer du frågor. Du känner på duken och undrar hur inget annat än denna bit tyg plus dessa bekanta färger fick tårarna att börja rinna bara sådär. Du rinner undan till förmån för en samarbetsparter och ni går i skolan på Union Square och förstår inte hur fantastiskt livet är. Inser att lyckan är som störst bland det allra största intresset och alla dess olika uttrycksformer. Du skriver manus och du lägger upp färdiga projekt på skolans hemsida och en lunchrast får du höra att du gjorde ett väldigt bra jobb med den senaste, att du utvecklas. Personen liknar dig vid en större filmskapare, en som du bara drömt om att liknas vid, en som du inspirerats av. Men du har fortfarande använt dina livserfarenheter och satt personlig prägel. Du väljer att omfamna samhället med dina personliga glasögonbågar. (Är glasen verkligen inte progressiva?)
Du har röda ringar under ögonen för du varit vaken väldigt länge den senaste månaden för att klippa och putsa och lägga ljudspår men du har inte varit sen till en enda lektion. Du har letat, och hittat!, mysterium som du dokumenterat och du har leendes vandrat vidare till fiktionsprojekt, nöjd med den där komplimangen och liknelsen för det dokumentariska. Du vet att du kan leka sagovärld fram tills i maj för tjejen som aldrig sa tack för maten gör det nu, efter ditt projekt, efter din lilla vattenstämpel på världen runt omkring. Du vet att du förbättrat den, fått den att skratta och gråta stora pärltårar, du vet att du gjort ditt för denna månad.
Kapitel 3, tredje person singular:
Grekisk mytologi.
Hon spenderade sina nätter med att läsa böcker om APOLLON och ARTEMIS och POSEIDON. Det var svårt för henne att inte relatera, associera, inflika med dessa fantastiska historier som kunde hittas överallt i vardagen. Ungefär som en klassisk klassiker, en 1984 eller en herre över flugorna. Hon tyckte om att låta sig drickas upp av DIONYSOS och trollbindas av HEKATES tre huvuden. Hon låter GALATEA dränka henne i allt drickbart och ber sedan AFRODITE att gå ner och ner och längre ner åh! Få kunde tro att hon när hon gick och lade sig egentligen tog med sig minificklampan under täcket och bläddrade i största möjliga tystnad sida upp och sida ner för att föda sin fantasi, utöka sitt vokabulär och slutligen även växa lite. Tydligen slutade växtkurvan när hon fick sin mens och det intygar skolsystern och nu var detta det enda sättet att nå den där extra centimetern.
Denna natt satt hon på tumblr, där man hittar hipsterbilder och klipska webcam-gifs, men hon sökte efter sida + sida med tavlor. Hon ville ge karaktärerna ett ansikte och för att själv inte behöva måla något hon ändå blir missnöjd med gav hon konstnärerna sitt förtroende. Hon lät de få stänka lite färg på de annars rätt sterila nätterna, för dessa april-vintern-kom-visst-tillbaka-efter-att-våren-verkligen-visat-sin-bästa-sida-men-det-var-alltså-inte-tillräckligt-nätterna var sannerligen inte roliga för någon.
Hon ville nog studera dessa med akademiska ögon även om det inte handlade om vidare många högskolepoäng. En besatthet av dessa obligatoriska glasögon (som hette allt det där på ett och två men adderat nu dessa karaktärer av vishet och dumhet och mystik), ja, den hade hon i blodet.
Och vet ni? Hon har inte ens brytningsfel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar