Hej och hjärtligt välkommen till mitt tjugohundratolv. Med en mycket stor överdriftspotential lovade jag ingenting i år, till skillnad från mina andra där jag lovat utan att sedan behållit allt mellan godisstopp och småsaker, att träna, att må bra, att bara gå i snygga kläder (löftet 2004 tror jag det var, jisses vad pinsamt, och hemskt kanske också). Förra året skulle jag läsa böcker. Det är ju i och för sig en billig ursäkt, men jag misstänker att det handlar om att det en gång var ett löfte som på något sätt kickar igång reptilhjärnan att söka den adrenalinfyllda motsatsen. Det förbjudna. Och ofta är löftena bra saker, saker som man faktiskt kan vilja uppnå. Därför.
Idag är dagen då nyårsgästerna lämnat huset och efter fyra intensiva, trevliga dagar är det lite som att andas ut igen. Har pratat engelska mest hela tiden och även om det är svårt/kul så tar det energi från en. Ficktjuvsaktigt. Idag har jag tänkt att en bok och kaffe och hemmagjord fikonmarmelad får stå för underhållningen. 1984! En bok om herr Winston i ett London som i princip är en enda stor övervakningskamera, alla kontrolleras från sekund ett och om du är duktig tjänstgör du inom partiet. Duktigt. Troget. Jag tycker verkligen om den, den fångar på ett mer ärligt sätt än det klassiska fängslandet i ett annat välskrivet drama. Dessutom dystopi, vilket är så himla häftigt att läsa. (Jag har för var dag som går insett att jag nog inte kan leva fullt ut innan jag äger von Triers Melancholia. Bara som ett omotiverat sidospår.)
Jag ser fram emot idag och att för mig för första gången på lovet uppleva ledighet. Solen skiner och det ligger massivt med snö på marken som gärna vill ta plats i min kamera tror jag, hoppas hoppas jag orkar och hinner med det också. Jag har dessutom feber. Hjälp, mitt schema! Solen lär dock gå ner om typ två timmar, jag antar att det antidepressiva solstrålarna styr i vilken ordning jag gör grejer. Som vanligt, som människorna alltid gjort också. Dags att klä på dig och hoppa upp och ner, för här finns inte rum eller tid att vara långsam! Jag behöver äventyr och sanningen är att jag egentligen vet att jag inte kommer få det jag önskar (läs: drömmer om) på vår bakgård, men vad ska man göra. Låt oss gå och skapa våra egna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar